En mors känslor..

Jag trodde väl aldrig att man kunde älska en annan individ som är så liten och oskyldig såhär mycket.
Ena sekunden önskar man att du bara kunde somna eller att man för sekunden önskar
att någon annan kom in och tog dig så man kunde få vila i åtminstone 5 min. För att i nästa sekund bryta
ihop över att jag älskar dig så mycket och vill inget hellre än att vara med dig och ha dig nära!
 
Andra dagen på inskoning idag och Nellie var jätte duktig. Hon lekte mycket, gungade ute och åt maten.
Jag därimot..kände framåt lunch tid att jag inte ville annat än att ta Nellies saker och gå hem..
Jag pallar verkligen inte trycket att vara där ensam, men mitt lilla (i mina ögon) barn som varken kan gå eller prata.
Hon är ju trots allt yngst i hennes grupp..
Jag VET att hon tycker det är kul, och det känns bra att se att hon känner sig glad och vågar göra saker.
Men det är JAG som har svårt att släppa taget! Jag bara önskar för allt i världen att jag åtminstone hade
kunnat få vara hemma ett halvår till, men vi har ju tyvärr inte råd med det..
Jag och mitt kontrollbehov funkar inte riktigt i denna situation.
Tiden går så ruskigt fort när man får barn och det är inte förens NU man börjar inse det!
Jag har knappt hunnit förstå att min lilla bebis har blivit ett år! Och om några dagar ska jag börja lämna henne på dagis..
 
I alla fall så får Björn följa med imorrn och resten av inskolningen.
Jag behöver hans stöd för att klara av det här. Jag måste ha någon som kan få mig på andra
tankar under tiden vi är där. Som kan få mig lite mer avspänd.
För i slutändan är det ju trots allt det jag känner som speglar av sig på Nellie, och jag vill inte att hon
ska behöva känna någon osäkerhet från mig.
 
Annars har vi inte gjort så mycket idag. Varit en sväng till Maxi där dom (trumvirrvel) hade smakprov på: Quorn!
Yey, grattis till oss vegetarianer!
Sen dess har vi bara tagit det lugnt hemma och för en liten stund sedan så slocknade Nellie i Björns famn.
Jag känner mig också rätt trött, trots att jag har druckit en hel redbull, det största varianten..
Ska nog ta med mig mannen till sängen för att sova tror jag. Imorgon tar vi nya tag!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0