Fullt upp!
Jag får skriva imorgon istället! Jag har haft fullt upp idag! Jätte härligt, verkligen!
Godnatt!
Solig onsdag!
Åh vilken härlig dag det har varit!
ca 5+ grader ute så man till och med har kunnat gå utan jacka, sånt tycker vi om!
Imorse så åkte vi buss ner till stan och tog oss en fika på Frunchlådan. Helt okej..dock lite tarftligt
med vegetariska alternativ..som vanligt!
En ostfralla för 20kr var det ända dom hade..
I alla fall sedan traskade vi iväg till BVC. Satt och lekte lite innan det var våran tur.
Våran jävla termos som vi har hett vatten i hade även på något mystiskt sätt skruvat upp sig
och läckt ut i hela väskan..lagom glad jag blev då liksom..!
Som tur var så låg en av Nellies blöjor i botten på skötväskan och liksom sög upp det mesta av vattnet
så inget annat hade blivit blött typ.
Läkar kontrollen gick bra. Fanns inget att anmärka, skönt det!
Nu väger hon 8030gram och är 68,5 cm lång ♥
Sedan åkte vi buss hem. Jag hoppas av bussen och gick hem och Björn åkte vidare till praktiken.
Väl hemma drog jag ett mess till Annie och sa att hon kunde komma över.
Gav Nellie lite mat och sen gick vi iväg. Först till Maxi och sen vidare bort till Dollarstore.
Sen gick vi hem och runt tio över fyra blev hon hämtad av Henke. Men det var mycket trevligt att ses! ♥
Kort därefter kom Björn hem. Så nu ska vi väl ta något att äta och sen bara slappa.
Jag är skit trött efter att ha varit vaken sen 7 imorse..Kanske tar mig ett bad ikväll, vi får se.
Tapeter!
Hade visst fått min FP idag så jag och Nellie traskade bort till Rusta och köpte hennes fondtapter!
Denna tapet kommer att pryda en vägg i Nellies rum.
Resten av väggarna kommer få helt babyrosa tapeter.
Rummet kommer gå i: rosa, svart, vitt och silver ungefär.
Tror det kommer bli toksnyggt! + att det inte är så jätte barnsligt så då kan hon ha dessa tapeter
samt möbler även när hon bli äldre!
26 Februari
Åh solen skiner ute och jag är faktiskt lite pepp på att gå ut!
Tror jag ska ta mig en sväng till Rusta och kolla in tapeter. Såg att dom hade lite rea!
Känner mig förövrigt ganska glad. Hade varit skönt om det kunde bli vår någon gång så
man kan vara ute mer utan att frysa ihjäl!
Längtar verkligen efter sommaren och VÄRMEN!
Samtidigt så längtar jag inte..vill ju gärna hinna komma iform innan sommaren så man slipper
hasa omkring i mjukisar iår igen, haha!
Nä men jag vill verkligen komma tillbaka i form..Det är bara det att jag aldrig kommer till
skott med det hela..Jag äter väl hyffsat bra men det där med att röra på sig, haha det är så tråkigt att
göra allt själv!
Liksom är jag själv får jag det aldrig gjort, och när Björn kommer hem så är det alltid mörkt ute och då
är jag oftast inte pepp längre.
Men men någon dag ska jag väl ta mig i kragen på allvar!
Jag har än så länge bara ett mål i mitt liv just nu...
Och det målet ser ut såhär!
6 månader
Idag är våran älskade lilla skatt redan 6 månader ♥
Jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen! Och att det var ett halft år sen vi var på förlossningen och väntade på att hon skulle titta ut.
Och efter 17 timmar så kom hon ju tillslut ut!
Nellie Sundvall
Rekord!
Vet inte om det är för att jag har kommit igång att blogga eller om det var för
inlägget häromdagen men jag har aldrig haft såhär många sidvisningar och unika besökare!
Och det tycker jag är jätte kul. Det ger mig motivation och styrka!
♥
Nu ska jag och Björn bara mysa tillsammans och med vårat kärleks barn såklart!
Du är vackrast på denna jord och jag älskar dig!
En lugn stund
Nellie har somnat nu och jag får därmed en liten lugn stund bara för mig själv.
Jag är så glad och lite stolt över mig själv som har kommit så här långt att våga låta henne sova i vårat rum själv utan att jag ska sitta där och titta på henne.
Det hela grundas i att jag, efter Nellie föddes var så otroligt rädd för PSD (plötsligspädbarnsdöd)
Det gick så pass långt att det faktiskt hann ta över mig lite grann ett tag. Jag kunde inte knappt gå ifrån henne när hon sov och när hon väl sov var jag tvungen att sitta och kolla på henne så att hon hela tiden andades.
Men vart eftersom månaderna har gått och risken för PSD hela tiden minskar så har jag blivit mycket mer lugn nu.
Så för mig, och självklart Björn som har försökt lugna mig så mycket som möjligt så är detta ett stort steg!
Och det känns jätte skönt. Nästa steg (om ett väldigt långt tag) kommer ju vara att hon ska sova i eget rum ;)
Haha, vi får se hur det går med det.
Haha, vi får se hur det går med det.
Jag vill passa på att säga TACK till dom som har hört sig/skrivit till mig efter inlägget jag skrev.
Det värmer i mitt hjärta ♥
Idag är en sån där dag då jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv.
Jag är jätte lätt retlig och bli frustrerad och arg på Nellie när jag inte förstår vad hon vill eller när hon är bråkig och gnällig.. Jag hatar dom dagarna.. För, vem vill vara arg på sitt barn? Jag vet ju innerst inne att hon inte kan rå för det hon gör. Men ändå så är mitt tålamod så kort.
Jag kommer ihåg att min barnmorska sa till mig - Jag förstår att du är orolig men du kommer märka att ditt tålamod kommer förändras.
Fast, det har det faktistk inte gjort.. Möjligtvis lite lite liiiite men annars har jag så gott som samma gamla dumma, korta tålamod som alltid. Och jag hatar det verkligen!
Så länge bjuder jag på en bild från förlossningen som ingen sett innan.
Ser ganska så nöjd ut och jag tror jag hade fått Epiduralen där, haha!
Ser ganska så nöjd ut och jag tror jag hade fått Epiduralen där, haha!
Morgonstund
Ligger i sängen och njuter av att Nellie sover bredvid mig.
Trodde aldrig hon skulle somna om men tillslut så..
Efter inlägget igår har det inte hänt jätte mycket. Jag trodde nästan att fler av mina närstående skulle säga något...
Vissa människor vet jag inte riktigt vad jag ska kalla..? Vänner eller bekanta?
Vänner för mig är någon man träffar då och då, där både hör av sig någon gång ibland för att kolla hur det är med en, någon man kan berätta allt för utan att bli dömd, någon man kan lita på/någon som känner att den kan lita/berätta allt för en och slutligen: någon som accepterar en för den man är!
Det är en äkta vän för mig. En bekant är väl hälften av det där + att allt sker mycket mer sällan och liknande.
Idag är det i alla fall måndag.. Usch, ville inte alls att Björn skulle gå iväg i morse! Fast det vill jag ju aldrig..
På Klart.se står det att det ska vara soligt ute. Får hoppas att de är det så man kanske vill gå ut en sväng!
Sanning om Therese Svensson..för dom som orkar läsa
Nu ska vi se! Detta inlägg kommer att bli väldigt långt och säkert innehålla massa stavfel MEN för dom som orkar läsa så skulle det vara bra! Varför? Jo för då kanske någon i alla fall lite lite grann skulle kunna förstå sig på mig..
Så därför tänker jag nu berätta hur mitt liv har sett ut och hur jag tycker, tänker och lever idag!
Jag föddes 01:06 den 27 Juli 1993 i Strängnäs. Jag ville inte ut på rätt sätt utan fick hjälp av massa människor som öppnade upp min mamma och plockade ut mig.
Där bodde vi i ca 2-3 år innan mamma och pappa ville flytta till landet och ett hus.
Dom bestämde av någon anledning att välje ett hus mitt ingenstans. Blackstad.
Mitt emellan Västervik, Vimmerby och Gamleby.
Hit flyttade vi år -95.
Jag började hos en underbar dagmamma tillsammans med massa andra barn som jag senare i livet skulle gå i samma klass som.
Vi hade en underbar tid där men tillslut var det ju dags att börja Lekis.
Då hamnade vi i Blackstads skola. Vi var ett glatt gäng som lekte mycket och kom bra överrens.
Blablablaaa man växte och kom upp i åldrarna. Under denna tid hände det inte så mycket. Man lekte mest och var ett barn.
DOCK när man börjar 3-4 där någon gång så märkte jag att folk tyckte om att kommentera mig.
Om att jag var för lång, för smal, hade glasögon och vickade på stjärten för mycket?
Om att jag var för lång, för smal, hade glasögon och vickade på stjärten för mycket?
Ja konstigt nog så var det så. Jag blev lite små mobbad helt enkelt.
När jag kom upp i 6:an så fick vi reda på att jag hade ansträngningsastma och fick bricanyl för det.
I samma veva (någongång) så fick vi avliva våran älskade hund Bessie. Än i dag kan jag gråta över denna underbar hund. Detta tog väldigt hårt på mig. Mamma fick komma och hämta mig i skolan den dagen för jag ville verkligen följa med.
Jag kommer så väl ihåg det. Jag satt och grät och kramade om min vän innan det var dags.
I alla fall. När man började 6:an så började man ju tänkta på hur det skulle bli när man började 7:an!
Jag började bli riktigt orolig och samtidigt som jag såg fram emot det så fanns det även några elever som
kastade skit på mig såg till att trycka ner mig ordentligt. Vilket ledde till att jag började bli deprimerad.
Jag började klä mig i svarta kläder. Lyssan på "tyngre" musik och började sminka mig med väldigt mycket mascara och kajal. Åh jag kommer ihåg en dag!
Vi skulle ha någon slags läxförhör och läraren använde mig som ett exempel och kallade mig för Hora.
Hälften av klassen var där inne och hörde det men läraren nekade att hon hade sagt det..
Efter det mådde jag bara sämre och sämre och jag kommer ihåg att jag hade en liten nål i min bänk som jag brukade ta med in på toan eller på rasten sätta mig ner på golvet, gråta i min tysnad och rispa mig på handen/handleden.
Sedan brukade jag även fylla i det jag hade rispat med en tuschpenna/bläckpenna.. Jag vet SKITFARLIGT att få bläck i blodet då man kan bli förgiftad och det väl kanske de jag ville.. (just då)
Mamma och Pappa märkte väl inget direkt så jag kan ju inte tala för dom utan berättar bara hur det kändes för mig.
Tillslut började jag 7:an och tänkte att jag skulle försöka se ltie "normal" ut så att jag kanske skulle bli accepterad och få vänner men det höll sig inte länge. Jag vet inte vad folk hade emot mig men nedtryck blev jag ständigt i alla fall.
Så då var vi där igen, mörka kläder, svart smink och nu hade jag bytt ut den där lilla nålen mot ett rakblad.
Killarna skrek "jävla punk fitta" efter mig i korridoren och alla tjejer kollade snett på mig.
Jag vet inte ritkigt vad som hände och precis när det hände men jag mådde jävligt dåligt i alla fall.
Så pass dåligt att jag tillslut. (efter att ha blivit dödshotad och nästan fått en isboll i huvudet) fivk byta skola.
Jag fick började i högstadiet i Gamleby istället. Oj vilken vändnig!
Jag fick massa fina vänner och visst idioter finns det ju överallt men i det stora hela så var allt så mycket bättre.
Sjuan flöt på bra och sen började 8:an. Det började några nya killar i skolan och jag fann snabbt tycke för en av dom. Vi blev tillsammans och tja..Det var väl inget bra förhållande...egentligen..Men jag har alltid haft den inställning om att folk förändras, att man ska ge folk en chans. MEN tyvärr så var det inte värt det denna gång utan jag mådde dåligt IGEN..suck..
Så det tog slut och jag började träffa en annan i samma krets och det funkade väl ganska bra.
Jag höll mig kvar i 7 månader innan jag tillslut isåg att detta inte var bra för mig..
Han skadade mig psykiskt och lite fysiskt. (ta inte detta på så stort allvar nu, snälla)
Det var en väldigt jobbig kamp men tillslut så blev jag av med äcklet...
Blablablaa under denna tid mådde jag ju självklart piss. Eller ja det gick i perioder det där, MEN det hände en annan grej. JAG började inse att något med mig inte stämde. Jag kände inte igen mig själv.
Innan allt detta så har jag varit en ganska tystlåten och blyg person men efter allt detta trackande så hände något och istället för att bara stå och ta emot så började jag käfta tillbaka. Och det gällde alla och allt som inte dög åt mig.
Lärare, mina föräldrar osv. Och jag märkte hur folk omkring mig inte riktigt förstod hur jag kunde bli så arg och bara käfta emot. Och det förstd ju inte jag heller! Det som hände, hände och efteråt förstod jag inte varför.
Jag ville ju inte vara såhär!
Jag slutade i alla fall 9:an och började söka gymnasium. Jag älskade ju djur! (någon gång under denna tid -7,8,9:an så blev jag vegetarian!) Så att Gamlebygymnasiet (Valstad) med inriktigt Djurvård var ett självklart val för mig! Jag hade velat gå den linjen ända sedan jag gick i 7:an.
Och jag kom in! Tillsammans med en del andra bekanta ansikten och mycket andra helt främmande ansikten.'
I alla fall om man ska skita lite i vad vi i klassen gjorde och allt så kan jag i alla fall säga. Jag hade ett underbart kompis gäng som jag trivdes i! Tyvärr hände det lite tråkigheter så vi liksom..splittrades.
Anyway om vi prata om hur jag mådde? Mjo det det gick upp och ner. Jag kände ju fortfarande att "någon med mig stämmer inte" och efter mycket om och men så fick jag börja en utredning på BUP.
Där kom de fram till det jag trodde. Jag fick diagnosen ADHD.
Hopp. skönt! Då vet jag i alla fall VARFÖR jag har betett mig som jag gjort. Eller hur man nu ska säga.
Under alla dom åren jag gick på Valstad så kände jag ständigt. Folk förstår sig inte på mig. Gjorde jag eller sa jag något så var det många som kollade lite snett och blev lite misstänksamma mot mig. Jag fattade inte riktigt varför för jag tyckte ju att det jag sa lät helt normalt. Vilket det kanske inte gjorde då...
I alla fall så här ligger det till. I dagens läge!
Jag ska dra upp några exempel för er.
Jag hatar dubbelmoral men utövar den själv ibland.
Jag mår dåligt när Björn är borta på jobbet FASTEN jag vet att sånt är livet och jag ÄR jätte glad över att han har fått en praktikplats men jag kan inte hjälpa att jag behöver honom för att må bra.
Jag tycker att Björn ska få göra vad han vill men blir arg när han säger att han vill göra något.
Jag vill att Björn ska få ha vilka intressen han vill men blir arg och tycker hans instressen är onödiga.
Jag vill gå ut och gå på promenad men jag kan inte.
Jag vill vara social och bara "gå ut och lära känna folk" men jag kan inte.
varför? JAG VET INTE!
Jag vet inte varför jag inte vet.
Vet ni vad? Dessa exempel som jag skrivit nu. Så ser det ut i dagsläget.
Jag vill kunna gå ut på promenad med Nellie och gå ner på stan och kanske gå på öppna förskola och grejer. Jag vill kunna göra det men jag kan inte..! Det liksom går bara inte. Det är så utanför min trygghetszon.
Folk säger till mig: "Det är bara att göra si och så" "Ibland så måste man" "Livet är så" Grejen är, för mig så funkar inte det. Jag skulle vilja men det är som att jag har någon undermedveten spärr som sitter och trycker jag liksom, låser mig själv på något sätt. Förstår ni på ett ungefär hur jag menar?
Det är som när man vill gå men benen låser sig. Eller man vill fly men man är så rädd att man inte kan röra sig.
Det är lite samma sak ^^ Fast med helt "normala" saker för mig.
Och jag HATAR att jag är på det här sätter. Jag hatar mig själv. Det går jag med ständigt.
Något händer - jag reagerar på mitt sätt - tänker: varför gjorde jag så? - funderar sedan över mitt liv och mitt sätt att vara - folk säger åt mig att det bara är att göra vissa saker - jag tänker på hur mycket jag hatar mig själv för att jag inte kan men alla andra verkar kunna.
Jag går ständigt och tänker. Min peronslighet och mitt sätt att vara på fungerar inte i denna värld.
Så känns det för mig när folk inte förstår mig eller säger åt mig saker (saker som jag vill göra men inte kan)
Mitt sätt att vara på är fel och har inte rätt att existera.
Och så blir jag så förvirrad. Ena sekunden ska man vara sig själv & andra sekunden ska man "göra si och så" för att man helt enkelt måste, eller för att det "är" så?
Jag blir så förvirrad att jag inte vet vad jag ska tro.
+ allt det här så har jag kommit fram till att jag har fobi för döden . Thanatafobi som det så vackert heter.
Vilket kan verka lite roligt då jag för ca 4-5 år sedan gick med självmordstankar.
Så fort någon nämner något om att bli äldre, vara äldre och liknande så börjar jag tänkte på döden.
Jag vill inte dö helt enkelt. Jag är livrädd för att dö. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte...
När jag tänker på detta får jag någon form av panikångest. Oftats på kvällen händer detta.
Då ligger jag bara och stirrar tomt ut i luften och jag vågar knappt andas. Jag kan nästan höra mina egna hjärtslag. Samtidigt som jag tänker på hur det är att dö, hur det blir efteråt, hur det känns, OM man känner något och hur mycket jag inte vill dö. Jag är så otroligt rädd för att bli gamal. För då vet jag, att jag närmar mig döden och då får jag panikångest.
Detta tar upp en sån stor del av mitt liv att det är jobbigt faktiskt.
Nu kommer nog dom flesta tänka: SÖK HJÄLP DÅ FÖR FAN!
Och ja, jag kanske ska det. Eller jag tror jag ska det. Men jag är inte redo än tror jag. Jag vet inte. Än.
Tack för mig!
Detta köpte vi!
Byrån och Hyllan är till Nellies rum och skrivbordet har vi i vardagsrummet :)
Linköping
Gud vad trött jag är! Och ändå ligger jag fortfarade i sängen..
Men igår hade vi fullt upp hela dagen!
Började med att gå upp tidigt, käka lite frukost och sen packade vi in oss i bilen och for iväg till Linköping.
Första gången vi åker så långt med Nellie med det gick jätte bra!
Först gick vi omkring lite på IKANO huset innan vi gick äver till IKEA och handlade det vi skulle. Vi fick med oss allting hem förutom några lådor till till Nellies hylla.. Men det fixar sig nog!
Sen åka hem, käka lite mat och sen skulle jag försöka sätta ihop vårat skrovbord... Blev inte alls som jag tänkt mig men tillslut så blev det ett skrivbord!
Medans ni surar..
Över inlägget jag skrev innan så lägger jag upp lite bilder på Nellie ♥
Nu börjar jag bli lite trött..
Yes jag är nu tillbaka och jag tänker börja med ett långt åsikts-inlägg!
Roligt va?
Som dom flesta hört så har Findus sålt Lasagne med hästkött i.
Och det kan till och med vara hästar från Sverige då ca 18000 hästar har typ "spårlöst" försvunnit..
Vissa säger: Åh vad hemskt med hästkött! - Fast dom i själva verket äter annat kött..
Andra säger: Skitsamma kött som kött - Typiskt bönder och andra lurkar
Och några säger (som jag själv): Varför bryr ni er ens om ni äter kött?
Jag är så jävla trött på dessa köttäter som ömkar sig när det gäller folk som äter hästar, hundar eller andra djur som inte riktigt "räknas" som mat (för dom)
Men själva sitter dom och äter ko, gris kyckling med mera. Bara för att dessa djur är till för att vara mat..
(fan man skulle gjort ett video inlägg istället för det här kan bli långt..)
Jag blir så trött på dom som sitter och säger att dom tycker synd om hundar och hästar och diverse andra, lite mer "vanliga" djur som för illa men 2 timmar senare så sitter dom där med sina jävla stekar och tycker "aah kött är så gott"
Djur som djur - kött som kött
Skulle jag tillaga en hund och inte säga vad det var så kan jag garantera att dom skulle äta det ändå!
Kort och gott! Jag begriper mig inte på människor som sitter och säger att det är sorligt när ett visst djurslag far illa men inte ändå äter upp ett annat.
För mig är djur lika mycket värda.
Sen kan jag även bli lite trött på dom som sitter och säger " åh jag älskar djur" "åh vilken fin ko"
Men hallå!? ÄT DEN INTE DÅ! Det är faktistk inte så svårt. Människan KAN klara sig utan kött.
Det finns två typer av vänner.
Djurvänner - som bryr sig om alla djur och därför inte äter dom &
Husdjursvänner - som äter dom djur som "klassas" som mat men säger att dom älskar djur ändå.
(vilket oftast är hundar, hästar, katter osv osv)
Det cirkulerar även en bild på FB. Det är en bild på massa hästar och så står det nåt i stil med.
"Run before they Findus" alltså Findus = Find us
Jag kan faktiskt inte se det roliga i det hela..tyvärr jag må få vara en bitter kärring då men så är det.
Sen har det även börjar länkas en video på en ko som vad jag har förstått det Halalslaktas.
Och folk tycker det är hemskt..?
Jaha men vaddå, skulle du bara få en kött bit att äta så tror inte jag att du skulle kunna se på den köttbiten
och bara: "ah nej men jag ser på denna köttbit att den är Halalslaktad"
Sen, vad spelar det för roll HUR den slaktas? Den dör ju på ett eller annat sätt en plågsam död och du kommer äta upp den?
Allt som inte är en naturlig död eller en avlivning utförd av en vetrinär kallar jag plågsam och framför allt onaturlig död.
Folk får skriva och tycka vad dom vill om detta men såhär tycker och känner jag . slut
Jag acc att folk tycker som dom tycker. MEN det betyder inte att jag fortfarande kan tycka illa om det.
Precis som folk säkert kommer tycka illa om det jag nu har skrivit. Men det viktigaste är att man ACCEPTERAR att alla tycker olika.
Man behöver aldrig tycka om hur en person tycker om en viss sak men man kan åtminstone acceptera det.
btw; Så mår jag nu lite bättre, eller aa det går i svackor.
Ha en bra Alla Hjärtans Dag för det kommer inte jag ha!
Punkt
Hej på er!
Jag mår inte så bra just nu och det är mycket saker jag måste reda ut i min skalle. Och så tror jag att jag är påväg att bli sjuk igen..
Vi får se vad som händer och när jag känner för att uppdatera.
Kram sålänge!
